jag hoppas att allt är bra hemma, vad jag har förstått och hört från er så verkar det vara mycket bra. jag hoppas också att ni får en väldigt fin påsk med allt vad det innebär, när och kära, spendera tid med varandra och njuta av att ni har varandra så pass nära och inte ta det för givet. det kan jag säga att jag har slutat med sedan jag flyttade i september 2011 och påbörjade mitt äventyr. jag har slutat att ta saker för givet, människor för givet och att man alltid kommer vara där, nära - för så är det inte. jag kan säga nu att jag mer än gärna skulle vilja vara hemma och fira påsk med min familj, fira pappas 54 års dag (det höll på att bli 45 års dag då jag blandade ihop siffrorna, det skulle vara något va, pappa?) skulle också vilja vara hemma för mina vänners olika studenter, åka till norge och fira ebba och hennes student och att hon är så himla bra. men som någon klok människa sa - man kan inte göra allt här i världen. och det är väl tur det för det skulle vara jobbigt att klona sig själv för att göra allt man vill. dock ser jag sjukt mycket fram emot jul då jag får träffa alla min kära igen! i hela 6 veckor kommer jag förhoppningsvis att vara hemma och jag älskar det!

men som sagt, nu har jag flytt bergen och flyttat till melbourne, en liten flygtur på sisodär en timma, vilket var över förväntan och jag har nog aldrig flugit så kort tid men skönt var det. jag satt ner, somnade innan vi lyfte, vaknade 15 minuter innan landning och vips så var jag i melbourne. jag kom fram till lägenheten med hjälp av Neha, en av dem jag delar lägenhet med och när vi kom till lägenheten vad också Jay där, en kille från korea som är hur skön som helst. japp, jag trivs och alla kläder hänger numera fint i min enorma garderob, jämfört med vad skolan erbjuder, jag har min säng och mitt egna rum vilket jag tycker är väldigt skönt även om jag trivs med en rummis också! mina älskade foton är uppsatta med kliddikludd på väggarna och jag känner att alla som är extremt viktiga för mig och är min familj finns omkring mig helatiden vilket är betryggande. jag älskar melbourne och känner mig hemma! det är en härlig atmosfär och jag älskar det. jag bort 30 minuter GÅNG från innerstan vilket jag aldrig tidigare gjort och jag är överlycklig. dessutom är det spårvagnar i denna stad och jag känner mig mer än hemma. jag kan rabbla allt om och om igen för er men inser att det kan bli tråkigt att läsa, så jag tänkte att jag slutar nu! men, som jag tidigare tänkt och kanske nämnt är att jag ska försöka ta bilder och lägga upp så mycket jag bara kan! ni är väldigt saknade och jag tänker på er väldigt mycket. så, njut nu av det jag tidigare nämnde, närheten, familj, allt gott, umgänget och - ta det inte för givet.

PUSS