15 dagar, 15 dagar, 15 dagar

i'm coming home for christmas, i'm coming home for christmas! ja, visst det har vi ju vetat i ett år säger ni men för mig är det typ det största som har hänt sen grekerna uppfann hjulet.. för kom igen. det har gått sjukt himla lång tid sen sist jag hade fötterna på "rätt" sida av jorden där allt är högertrafik och allt är uppifrån och ner och inte nerifrån och upp. jag är sååååååååå fruktansvärt redo att komma hem så ni anar inte! så redo! varje dag räknar jag ner, varje dag är en dag närmare tills jag kommer hem igen. varje dag kollar jag på min 365 countdown som idag säger "15 days until I go home to SWEDEN". Aldrig trodde jag väl att jag skulle sakna Sverige så mycket, men ärligt talat så saknar jag mitt land, jag saknar den svenska sommaren och den svenska vintern, men mest av allt så saknar jag mina vänner och min familj. 
 
Ja, så iallafall, nu är det typ 2 veckor kvar tills jag kommer hem, fatta den! nu sista veckan här är full rulle med vårt sista event, sedan så är den en vecka till med full on plugg för final exams och packning. efter den 8 december så befinner jag mig i BONDI BEACH och gör inte ett skit. ska bara sova, träna och hänga på stranden. det är det. jag tänker inte shoppa, inte festa, inte göra massa turistiga saker, bara vara. det är allt jag behöver efter denna termin. however. så jag flyger från Sydney Interntional Airport 16.25 den 12 december 2012 och står på svensk mark, Arlanda Airport 08.00 den 13 december 2012! See ya there mates! 
 

school party!

heeeej på er allihopa! 25 days to go! my GOD! I'm home sooooon! 
 

ja, då var det dags igen, då var det dags igen.. ett litet blogginlägg kanske. har inte mått så bra denna vecka då jag fick nyheter från en utav mina bästa vänner här angående nästa termin men nu så har allt löst sig, eller löst sig men jag ansöker om ett annat rum nästa termin så det kommer funka. får ha mitt alldeles egna rum med MINA regler. sjukt skönt och vi är okej vilket känns sjukt skönt efter att inte ha pratat på tre dagar! så nu mår jag bra igen. 
 
igår var school party och temat var back to the future - tillbaka till framtiden kan man säga. det var sjukt kul. jag ville egentlige inte gå men sen så slutade det med att mina vänner inte tillät mig att inte gå så vi gjorde oss iordning och vi hade ju liksom redan våra costumes ready to go so. bara att fixa hår, smink, naglar och göra om lakanet till en toga-klänning! så var man redo. det var himla kul och jag är glad att jag gick ut. dock så kom jag hem klockan 2.30 och somnade nästan stående för att sedan vakna vid 7.00 för mitt duty manager shift vid 7.30. oj vad tungt det varit, inte för att jag är bakis, mer för att jag är så trött. men har mest legat i sängen hela dagen och ätit och också kollat på solsidan och sovit. så fort telefonen ringt har jag ju vaknat ändå. dessutom var massa gamla elever (nu, sydney campus elever) här uppe för school party så det var sjukt kul! har saknat dem massor! åh! 
 
här får ni en bild på oss. jag kommer ha fler så småningom! 
 
PUSS

stress, stress, stress och åter stress.

hej på er. kände för en uppdatering här igen nu! iallafall så har det passerat en dag (?) sen sist jag skrev! det är måndag och veckan har satt igång. vecka 8 utav 11 veckor på skolan! gud vad fort det går!

nu har vi börjat att planera våra event mer. vi gör nya ändringar på våra BEO hela tiden och blir mer taggade för eventet som vi ska genomföra! hejja oss! jag är stolt. dessutom så har jag andra uppgifter att hinna med, men det ska nog gå. en rapport (2 veckor till den är due), en portfolio (1 vecka tills den är due), en grupp uppgift (2 veckor tills den är due) och ett sista final exam (3,5 veckor tills det är due)! SEN ÄR DET BONDI BEACH MED BECKIS! det ni, inte alla som får den chansen att dela sista dagarna i Australien 2012 med sin kusin och hennes vänner! UNDERBART! Idag fick jag också mail om att jag har blivit nominerad till denna termins Three Pillars Award, detta innebär att man presterar bra och blir acknowledged för det. jag klistrar in en text här från skolan, dock på engelska. förlåt mormor. pappa eller mamma får väl förklara för dig.

“At BMIHMS we celebrate the personal achievements of many fine young people from all over the world who have attended our Schools. BMIHMS make a difference because we offer an enriched learning experience we call our “Three Pillar” approach to hospitality management education. BMIHMS endorse this approach of educational values, beliefs and teaching philosophies. These values are expressed in terms of Professional and Personal Development, Practical Skills and Theoretical Knowledge.”

Så imorgon får vi se vem utav oss studenter som blir tilldelad detta pris! Spännande! annars, idag fick jag till ett riktigt bra benpass och även en pw på kvällen. nu sitter jag och ska fylla i lite uppgifter i dessa BEOs och fixa färdigt en agenda. härligt. Sen ska jag verkligen sova som en stock!

annars har jag nog inte så mycket att dela med mig av, ni får ta hand om er, dock inga bilder i detta inlägg tyvärr. puss och kram! 30 dagar kvar!


sommar, sol, en månad kvar

hallihallå i lingonskogen! hur har ni det där hemma? idag (söndag 11/11/2012) är det ju faktiskt fars dag, som jag fick reda på igår när jag skypade med min kära familj! jag tillägnar alla tankar till min pappa idag! du är världens bästa och det vet du, fast du kan behöva bli påmind då och då, det kan vi alla behöva faktiskt. och även om jag inte alltid visar det i tonläge, vad jag säger eller hur jag agerar så hoppas jag att du vet det att jag älskar dig! jag hade aldrig klarat av min tid här i australien utan ditt stöd, ihop med mamma och nathis. ni ska veta att jag saknar er allihopa väldigt mycket och just nu kan jag bara tänka på hur många dagar det är kvar! det är det enda som får mig att gå just nu. 31 dagar kvar nu! som jag sa på facebook, jag började räkna ner då det var 110 dagar kvar och nu är det endast 31 dagar! 
 
lite uppdatering på livet då? igår pratade jag med min kära kusin rebecka och vi har bestämt nu att hon kommer upp till skolan (BMIHMS) den 1 december till 3 december och jag ska visa henne hur mitt liv ser ut här uppe och vad man kan göra och vilken otrolig natur vi faktiskt har, som man lätt glömmer bort. jag är sjukt taggad på det här just nu! sedan är det en vecka och jag åker ner till hennes lägenhet och kompisar och bor där i 4 dagar innan jag flyger hem! så den 8 december gör jag mitt enda och sista exam och sedan åker jag direkt till bondi till beckis! åh! 
 
annars har inte så mycket hänt. livet rullar på och event planeras! det är sjukt kul men väldigt stressig på samma gång. sedan så har jag väl typ fått igång träningen igen. så idag (söndag) fick jag till ett sjukt bra pass med fokus på bröst och rygg. det tar lång tid att skriva det här inlägget för att mina armar darrar.. haha. så jag körde bröstpress i maskin (vi har ett multi gym på skolan så man får göra det bästa utav det), sedan bröstpress/flys med gummiband, bröstpress med fria vikter, flys med fria viktar och push-ups! fokus på rygg med sittande lats, pulldowns, latsdrag med fria vikter, liggande rygglyft med egen vikt på tid, liggande benlyft med fokus på ländrygg och liggande benlyft, pendlande med fokus på ländrygg och dessa tre på tid. nu är jag helt slut dock. 
 
så nu tänkte jag tu ut min filt och sätta mig i solen och skriva på min IP-portfolio litegranna! känns rätt skönt faktiskt. vi har möte med eventsgruppen klockan 2 pm så jag har två timmar på mig! let's do this! 
 
SKYDIVING!  runt 4000 meter upp i luften, fritt fall i 60 sekunder
 
WOLLONGONG BEACH! 
LYCKLIG TJEJ! 
NERE PÅ JORDEN IGEN efter ett fall på 4200 meter! 
 
Hoppar ni njuter av bilderna! Puss och Kram! 

riskera ditt liv och få världens underbaraste upplevelse på köpet - skydiving

Hej allihopa. Först och främst undrar jag hur ni mår? Hur är allt? Berätta, för ja, nu är vi inne på 30-talet utav dagar innan jag kommer hem, 39 dagar! Jihuuuu! 

Nu har jag tänkt att dela med mig av min historia då jag för första gången valde att flyga upp 4200 meter i luften för att sedan kasta mig ut och falla fritt i 45 sekunder innan fallskärmen vecklades ut. Dessutom betalade jag pengar för detta och nu undrar säkert många av er - Hur får man vara så dum att man riskerar livet, man betalar för det, man har inte sett sin egen familj på nästan 1 år och man skriver på papper om att företaget man hoppar med inte kan hållas ansvarig för något? Men det ska jag säga er att det må kanske vara dumt men jag lovar att inget i hela världen kan mäta sig med att falla fritt och få den känslan. Du är oövervinnerlig! 

Ja, vi (Shobhna, Dany, Sebastian, Alex, Cliff, Harry, Victoria & Jag) bestämde ju för några veckor sedan att vi ska göra skydiving tillsammans en grupp på 8 personer. Nu hade vi då betalat en deposit avgift och det var nu det skulle ske. Den 2 november 2012. Oj. Det började pirra i magen redan den 1 november på kvällen. Jag kunde verkligen inte sova för fem öre. Jag låg och vred mig och kände att SHIT imorgon händer det. Vissa av mina vänner var redan i Sydney över natten men jag var tvungen att ta en first aid training här på campus från 16.00-22.00 och då kände jag för att sova kvar på skolan istället.

Sagt och gjort. Jag somnade runt klockan 01.00 och klockan var ställd på 05.00 för att lämna campus vid 06.00. Väl i bilen kunde jag inte somna om. Jag var vaken hela vägen till Sydney, vi mötte upp de andra på centralen och tog tåget vidare söder ut mot Wollongong där vi skulle göra detta. När vi kom dit 2 timmar senare, runt 11.30 på dagen så ringde vi till företaget och dem kom och hämtade oss. Vi var på plats och det var nu dags att skriva på papper ifall något skulle ske att detta företag inte kan hållas ansvariga osv för något om jag tillexempel skulle dö. haha. Allt betalt och allt signerat. Nu skulle vi bara vänta. Vi var grupp 8 och det var två grupper före oss. Vi tog det lugnt, gjorde flätor och sånt för att lugna nerverna lite.

Sedan kom en grupp tillbaka och nästa åkte så då var det vår tur att ta på kläder, livväst och sele och göra oss redo. Vi fick hjälp med allt sånt. Utrustningen var på och nu fick vi övning på vilka positioner man ska hålla osv vid olika tillfällen. Efter ett tag kom våra instruktörer ut och vi alla hade en varsin. Min hette Brad och var asskön. Vi snackade, filmade och tog bilder. Vi hoppade på bussen som skulle ta oss till flygplatsen och det var 20 minuter av skräck. När vi var där så var alla väldigt snabba men min instruktör tog lång tid på sig och skulle kolla så allt var okej, flygplan etc. Så vi kom på sist och satt precis bredvid luckan som skulle öppnas för vårt hopp.

4000ft upp i luften frågade han om det var högt nog och visst var det det, men tydligen var vi inte ens halvvägs.. skräcken kom och jag blev informerad om att jag minsann skule hoppa först. tårarna började rinna och pulsen stiga otroligt men vi var inte där än. Vi filmade lite till, gick igenom de olika positionerna igen och hur vi skulle hoppa, vad som skulle hända och när han skulle öppna dörren osv. Det började bli dags och jag skulle sätta mig i hans knä för att vi skulle haka fast i varandra så att jag inte kunde flyga iväg från honom under hoppet.. Sagt och gjort, nu skulle han öppna dörren och vi alla skrek när det hände, 14000ft upp i luften, mer liknande 4200 meter upp i luften och så hängde han ut ur planet för skoj skull.. inte så skoj, jag blev livrädd och skrek värre än någonsinn.

Nu var vi tillbaka inne i planet och dags att sätta sig till rätta för att vara i rätt poition, ben och fötter utanför planet, jag lutade mig bakåt och vilade huvudet på hans (Brads) axel som jag blev tillsagd och där började jag storgråta och ville verkligen inte. Men en puff eller hopp från Brad som släppte taget om relingen ovanför luckan, så försvann jag (det var vad mina vänner sa) där störtade vi mot jorden i över 200km/h och det var underbart när jag efter några sekunder öppnade ögonen och insåg vad fantastiskt det är. Vi föll fritt i 45 sekunder och varje sekund var underbar. Sedan vecklades fallskärmen ut och jag kunde njuta ännumer av att hänga i luften och se utsiken - klarblå himml, mitt över havet och stranden i Sydney och man kunde inte ens se var himlen mötte havet och där seglade vi ner. 3 minuter senare och jag var på jorden igen. Vilken otrolig upplevelse. Jag har aldrig varit såhär rädd i hela mitt liv och inte heller så lycklig. Det går inte att beskriva. Nu har jag verkligen något att berätta om och något att titta på när jag tror att jag inte kommer fixa en liten uppgift i skolan. Jag har ju fallit från 4000 meter höjd och betalat för det!

Det här ska vi verkligen göra när ni kommer hit - kära vänner och familj! 

Hoppas ni njuter lite av läsningen. puss och kram!!


RSS 2.0