hej på er allihopa! ja, det var ett tag sedan jag skrev. jag tror nog inte att jag kommer bli en frekvent bloggare, någonsin. men vad gör väl det? jag bloggar när jag har tid och uppdaterar er på det som händer, för ärligt talat jag tror inte att ni skulle tycka det var kul att klicka er in här och varje dag höra om min skoldag, skoluniformer, mat, träning, plugg och campus liv för efter ett tag blir det väldigt mycket lika dant så att säga. 

 

men iallafall. jag flög från sverige med tårarna rullandes, ett tungt hjärta och humöret på den lägsta nivån jag någonsin känt (nästan) och där satt jag, gate F31, helt ensam fast ändå omgiven av massor av främlingar, tårarna rullade och där satt jag mer eller mindre.. jag ringde Lisa, hon svarade inte men hon ringde tillbaka lite senare, jag bröt ihop igen, vill ha med henne, vill spendera mer tid med henne. tänkte på familjen jag vinkat av utanför passkontrollen.. en lördagkväll klockan 19.00.... ja ni. det här var verkligen inte kul. dessutom insåg jag väldigt snart att jag skulle få sitta på min gate ett tag.. för helt plötsligt var planet försenat och jag visste redan innan att det var tight i finland. men men, vi kom till finland ca. 40 minuter innan nästa plan gick. jag tog mina grejor och halvsprang till nästa gate! där var det proppat med folk och än en gång kände jag att varför gör jag detta? varför väljer jag att spendera största delen av året på andra sidan jorden när jag inte har mina nära och kära med mig? varför? blir jag verkligen starkare av detta? på något sätt var jag så utmattad utav dagen så jag somnade som en stock på flyg nummer två.. 

 

hela dagen hemma hade jag gått och funderat, spänt mig, känt en stark vilja av att inte vilja komma tillbaka alls, bara lämna och känna mig nöjd, inte komma tillbaka till mina vänner här, för ärligt talat? finns det ens så bra vänner som jag har hemma? ja, hela bilresan upp till Arlanda var en tyst bilfärd men många tankar, tårarna sprängde bakom ögonlocken men på något sätt kunde jag blinka bort det eller bara blunda ett tag för att fokusera på något annat.. iallafall så somnade jag på planet, 12 timmar hade jag framför mig. jag sov, vaknade, åt, sov, vaknade, åt, sträckte på mig, drack, kollade på film, somnade osv. Sedan, det var dags för landning i Singapore och flygresan var över, nu hade jag några timmar på mig, skulle käkat något men det kändes som att någon eller något inom mig dött och jag kunde inte förmå mig att äta. Så jag gick till gaten, C1 och där satt jag tills planet lyfte. På väg mot Sydney, tillbaka till det liv jag känner till och som jag levt nu i nästan 1,5 år. Jag ville inte, hela min kropp skrek att ta dig här i från, åk hem, gå inte på planet, bli lost i Singapore, men benen gjorde inte som tankarna tänkte. Sista flygresan gick okej.. jag landade i ett regnigt Sydney klockan 07.00 och där var jag nu, på andra sidan jorden i mitt andra liv, som inte mina nära får uppleva med mig.. jag satt och väntade i arrivals hall på mina vänner som kom från sverige, mexico och norge, vi tog tåget upp tillsammans till skolan och väl på skolan var det ju som att vi aldrig hade åkt där i från, det var en konstig känsla. 

 

Nu har jag varit här i en vecka och det känns väldigt konstigt. skolan har satt igång och jag försöker komma in i skol livet igen. fokusera. denna termin har jag tunga ämnen men det kommer gå vägen, det vet jag. men vill också säga att jag saknar er otroligt mycket där hemma och jag önskar ni kunde uppleva allt med mig för det skulle dels vara underbart men jag skulle må bättre, känna mig säkrare och veta vart jag skulle vända mig när allt känns skit. 

 

Så är mitt liv just nu och nu måste jag fokusera på business law igen.. Ni är världens viktigaste för mig, glöm inte det.